Till Stockholms Regiondjursjukhus kommer ett stort antal hundar och donerar blod. Donationerna sker regelbundet tre till fyra gånger per år. Vi ger inga lugnande eller sederande mediciner för att genomföra tappningen, hunden ska därför vara lugn och trygg och tycka att det är okej att vara här och kunna ligga stilla en stund. Våra blodgivarhundar är fantastiskt duktiga!
Första besöket
För att bli blodgivarhund ska hunden vara fullt frisk och inte äta några mediciner. Den ska vara grundvaccinerad, väga över 27 kilo (får inte vara överviktig) och hålla sig inom Sveriges gränser på grund av risken för infektionssjukdomar. Innan hunden ger blod första gången har den varit här på ett veterinärbesök för att fastställa att den är frisk. De flesta blodgivare kommer på bokad tid men hundar som bor nära djursjukhuset och har möjlighet att komma in snabbt, lämnar färskt blod om det behövs akut.
Hur går det till?
Inför varje tappning undersöks blodgivaren av veterinär. Röda blodvärden analyseras och vi testar blodet med avseende på Anaplasma phagocytophilum, en fästingburen bakterie som kan smitta via transfusion. En gång per år gör vi en mer utförlig hälsokontroll. Blodgivarhunden ska kunna ligga stilla och slappna av. Tappningen tar 5-10 minuter och besöket är klart efter ungefär 40 minuter. Blodet tappas från halsvenen som är ett större kärl än de på hundens ben. Detta för att blodet ska rinna snabbt och inte hinna levra sig innan det hamnar i påsen. Vi försöker alltid göra det så trevligt som möjligt för våra blodgivarhundar så att de ska tycka att det är roligt att komma tillbaka. Om vi märker att hunden känner någon form av obehag ska den inte behöva lämna blod fortsättningsvis. Efter tappningen belönas hunden med en skål full av delikatesser! Hunden påverkas inte märkbart av tappningen men bör undvika kraftig motion och hårdträning de tre närmsta dagarna efter tappningen.
Blodprodukterna
Blodet kan delas upp i röda blodkroppar och i plasma. Röda blodkroppar förvaras i kylskåp i upp till 30 dagar, plasma fryses ner och kan sparas i upp till fyra år. På detta sätt kan blodet från en blodgivarhund hjälpa två patienter. De röda blodkropparna kan vara livsviktiga vid behandling av anemier (blodbrist) eller vid blödningar på grund av trauma eller i samband med operation. Plasman kan användas vid förgiftningar, brännskador, parvovirusinfektioner, proteinbrist och koagulationsrubbningar. Färskt helblod behövs vid brist på blodplättar.
Blodgrupper
Hundar har precis som människan olika blodgrupper. De delas in utifrån strukturer (antigener) på de röda blodkropparnas yta. Antigen är ett slags ”ID-kort” som gör att immunförsvaret kan känna igen de röda blodkropparna som egna eller främmande. Det finns minst 13 stycken kända blodgrupper hos hund, men det är endast en av dem, DEA 1.1, som kan ge allvarliga reaktioner. DEA 1.1 är den enda blodgruppen vi testar för i Sverige och vi får då veta om hunden är DEA 1.1 positiv eller negativ; d.v.s om hunden har eller inte har antigenet. DEA 1.1 negativt blod kan ges till alla hundar och är därför mycket värdefullt. Knappt hälften av hundarna i Sverige är DEA 1.1 negativa och är vanligare bland vissa raser som tex schäfer och greyhound.
Chloe och Dina räddades av blodprodukter
Blandrasen Chloe kom till djursjukhuset för att operera bort livmoder och äggstockar. Under operationen konstaterades att hon blödde diffust från slemhinnor och hud och därför fick hon stanna på vårdavdelningen för observation. Nästa morgon gjordes ett ultraljud som visade att Chloe hade fritt blod i buken. Hon opererades igen och fick färskt helblod under operationen. Dagen efter var hon pigg och kunde gå hem. I detta fall är det svårt att veta varför Chloe började blöda, kanske på grund av nedsatt funktion hos hennes blodplättar. Idag mår hon toppen och man har inte gått vidare med någon utredning.
Hunden Dina var riktigt dålig när hon kom till vår akutmottagning. Hon var kraftigt överhettad efter en olycklig historia ombord på en bilfärja. Värmeslag är ett mycket allvarligt tillstånd som kräver snabb behandling. Dina låg på vår intensivvårdsavdelning i en vecka, och behandlades bland annat med plasma för att häva de koagulationsrubbningar som kan uppstå vid värmeslag. Sakta men säkert återhämtade hon sig och idag mår hon bra!
Tack till alla våra blodgivarhundar som ställer upp och tack Keeto med matte för de fina bilderna!
Efter blodgivningen blir det godis och bus!
Fotnot: Katter kan också vara blodgivare, en blodbank för katter finns på Bagarmossens Djursjukhus.
/Sofia Eliasson – blodbanken Albano Djursjukhus